Efter många år av stalking, fysisk och psykisk misshandel orkar jag inte mer. Det har varit en fruktlös kamp att få någon som helst hjälp av samhället. Permanenta fysiska skador, svår PTSD, ett krachat äktenskap och en totalt sönderlagen privatekonomi och framtid. Ingen möjlighet har funnits att ens få adekvat vård. Jag älskar mitt barn mer än livet självt därför har jag kämpat så i alla dessa år men till slut går det inte längre.
Det är en stor skandal hur Sverige hanterar dem som faller offer för den här typen av brott. Den nya socialförsäkringen och vårdkedjan bryter effektivt ner svårt utsatta människor fullständigt och det finns de som likt DEN HÄR MAMMAN ÖVERVÄGER ATT GE UPP LIVET FÖR ATT SKONA SITT BARN!
Den här kvinnan blev utsatt för fysisk misshandel upprepade gånger utan att hon fick någon hjälp. Hon överlevde med nöd och näppe efter ett mordförsök som hennes barn bevittnade. Mannen blev dömd till fyra/fem års sluten psykiatrisk vård. Barn protesterar normalt i tonåren och det gjorde även hennes som dessutom var svårt traumatiserade. I ambulansen och sjukhuset räddade de livet på henne fysiskt men någon annan vård efter den traumatiska händelsen än "samtalsterapi" fick varken hon eller hennes barn. Kvinnan som har PTSD klarade inte alls av att hantera ens sin egen rädsla när mannen hade frigång och så småningom släpptes och därmed inte heller föräldraskapet. Socialtjänsten valde då att låta deras gemensamma barn flytta till mannen. Fullständigt vansinnigt i mitt tycke...och det fungerade naturligtvis inte heller....
Hela hennes tillvaro blev verkligen på alla sätt sönderslagen men det är absolut inte en akut situation och hon har stöd både från familj och vänner. VIKTIGT är dock att inse att socialförsäkringen slår skoningslöst sönder ekonomin och därmed för en del även möjligheten för tillfrisknande. Allt kan inte köpas i en pillerburk eller avhjälpas med sjukgymnastik eller arbetsträning och landstingen har ofta inte den här typen av expertis. Inte heller köper de in eller bekostar den.
PS. Detta handlar absolut inte om mig. Min numera 19åriga dotter mår också bra och går första året på läkarlinjen.// Gulliga, gulliga Lena! Många kramar till dig och alla andra som blev oroliga//Elisabeth
OBS! Detta är dock inte något självmordsbrev.
3 comments:
Jag läser din blogg varje dag. Varje dag! Sedan mer än ett år tillbaka. Vill bara inte att du skall tro att inte någon läser det du skriver, det är det för värdefullt för.
Men, vad är det du skriver?
Ja, det är ett högst omänskligt system där skyddsnätet har maskor som är gigantiska. Hoppas att hjälp finns på något sätt och någonstans.
Skönt att höra!
Blev orolig och fick ont i magen.
Allt gott till dej!
Kram1
Post a Comment